Dag 9 - Mån 4:e Aug

Mitt i mörkaste natten hoppar vi på hojarna och kör iväg mot Grenoble - Lyon - Dijon - Metz och Tyskland. Det första vi når, värt att nämna, är de franska alperna. Fler serpentinvägar! Mitt i natten den här gången - inte kul. Och kallt som fan! När vi lämnade J.l.P. var det väldigt varmt fortfarande, så det var inge halsskydd eller handskar, något som rättades till tämligen snabbt när vi väl kommit upp i bergen.

- Sidospår; För den oinvigde kan berättas att det här med serpentinvägar må vara charmigt, men när man har en stor cykel av formatet custom, så kan man för det första inte luta sig särskilt mycket i kurvorna (det är VäLDIGT obehagligt när fotstöden skrapar i marken) och den rejäla tyngden ger en rejäl centrifugalkraft i kurvorna också, vilket gör en lite känsligare för hala partier/grus och liknande. Man kör långsammare än räserhojarna, i det här fallet Andreas. Därför gissar jag att han hade bra mycket roligare än jag vid dessa vägpartier :)

Efter några timmars körning i dessa väldigt bergiga berg stannade vi till i något litet samhälle och fick en frukostfika på en underbar baguette och något gott att dricka. Fortfarande tidig morgon, solen hade vid det här laget gjort sig påmind dock, och det började bli lite varmare. Efter ytterligare några timmars körning gjorde den korta natten sig påmind och min periferisyn sjönk mer och mer och till slut konstaterade jag att om jag skulle överleva detta så var det stopp och sova som gällde, om än bara för en liten stund. Sagt och gjort körde vi av på ett trevligt rastställe med skön utsikt, och jag tog plats på en av bänkarna, horisontalt, i bästa lumpen-stil. Slocknade gjorde jag också. Bekvämt? Nej. Nödvändigt? Ja. Resultat? Absolut!
        En halvtimme - timme senare bar det av igen! Upp genom frankrike och rätt vad det var såg vi något som såg ut som ett berg som det rök ifrån toppen! Min första tanke var att frankrike har mig veterligen inga vulkaner, än mindre aktiva sådana? När vi kom lite närmre uppdagade vi att det rörde sig om skogsbramd, och en helikopter flyg mellan en sjö och berget med jämna mellanrum, för att försöka släcka.
        Hela frankrike förverkades denna dagen. Mil efter mil efter mil körde vi oss norrut, närmare och närmare vårt slutgiltiga mål - sverige. Ganska tråkig körning, det hela, men nödvändig. När vi långt om länge nått mitten av frankrike avläser Andreas en temperaturmätare som förkunnar att det är 39 grader just då, och det råder inga som helst tvivel om att mätningen var gjord i skuggan. Efterhand som vi närmar oss tyskland sjunker temperaturen något dock, och till slut blir det riktigt drägligt.
        Framåt kvällen börjar vi så närma oss tyskland! Det lutar åt att bli mörkare och mörkare så vi får lite halvbråttom att hitta till den valda campingen. Det dumma är att vår kartbok har 8-9 år på nacken och vi är väl inte helt hundra på att alla campingar finns kvar :) Efter en massa slit och kartläsande av Andreas (jag hade gett upp det där när det gäller tätorter för länge sen, remember?) så hittar vi ett ställe som egentligen nog inte är publikt, men den berömda (?) tyska gästfriheten bjuder till och vips så har vi tältplats! De tyska "grannarna" är hur vänliga som helst och efter att vi betalat den betungande avgifter på hela 6 euro, kommer en av dem faktiskt in med vars en kall öl åt oss! Både tyskarna och vi själva blir något förvånade och imponerade (såklart) när vi stolt förkunnar att vi avklarat "ein tausend dreissig kilometern heute", 103 mil alltså. En rejäl siffra! Och gud vet att våra kroppar var medvetna. Efter en snabb dusch (1 euro = 5 minuters duschande, och vi hade bara två euro) hoppade vi ner i sovsäckarna och somnade raskt, medvetna om att vårt mål, sverige, låg inom räckhåll under morgondagen, om allt ville sig väl.

Dag 10