Dag 10 - Tis 5:e Aug

Uppe med tuppen (well vid 08 eller så iaf) packade vi ihop, ställde tillbaka tomflaskorna på begärt ställe, och begav oss ut på stora vägarna igen. Genom schwarzwald (som vi tyvärr inte såg så mycket av från de vägar vi åkte) och runt på en massa småvägar och gissade lite vilket håll vi skulle åka, då stora autobahn höll på att byggas/byggas om på en lång sträcka. Inga vilseåkningar den här gången iaf! Man lär så länge man lever, antar jag. Vi åker i jämn takt norrut, mot Frankfurt - Hannover - Hamburg. Det är mycket autobahn, och det är inte särskilt sexigt.
        Något som var ganska vackert dock, var Moseldalen. Härlig utsikt över fina områden floden. Vid ett tillfälle såg vi rök stiga lite lätt från vägkanten faktiskt, och när vi närmade blev det mer och mer, för att vid passering vara riktigt stora flammor. Såg vi måhända en rejäl skogsbrand födas? :) Vem vet vem vet. Full fart norrut iaf, tämligen fort för att vara en Drag Star. Andreas fortsatte köra i kortärmat, vilket visade sig med pinsam tydlighet i form av en _rejäl_ bonnabränna. Stopp ung. var 9:e - 10:e mil för att antingen tanka eller vila våra ömma rumpor, men framför allt för att dricka. Jag ljuger inte om jag säger att vi i snitt drack kring en liter var, var tionde mil, och första gången jag var på toaletten var såvitt jag kan minnas på färjan från Puttgarden mot Rödby. Det tar på kroppen att köra så rejält :)
        Minnet är lite dåligt så jag minns inte exakt när vi anlände i Puttgarden, men jag skulle tippa att klockan var kring 19-20. Några mil innan färjeområdet sjönk hastigheten på vägarna (det brukar vara gott om köer där) rejält, men avsaknaden av bilar gjorde främst att det såg ganska fånigt ut, så vi körde om en hög bilar och drog iväg i tämligen full fart. Inga farliga omständigheter eller farter, men tämligen olagliga tyvärr. Det var då den där grön-vita bilen med Polizei skrivet på sidan dök upp. De hade inte möjlighet att mäta eller så alls, men att vi körde väldigt för fort far pinsamt uppenbart och jag var inte bland de som blev förvånade när det dök upp en polis till några kilometer längre fram, uppenbarligen tipsade av sina kollegor som vi blåste förbi lite hastigt. Vid det laget låg vi på väldigt godkänd hastighet dock, så resultatet var gott.
        På båten och taxfree-handla lite! Deodoranter för min del, sprit blev det ingen. Jobbigt att ha på hojen :) När vi närmade oss Rödby fick jag en lysande ide; gå ner lite tidigare till hojarna och klä oss rejält, och framför allt, byta till icke-sotade visir. Svårt att se i det norreuropeiska mörkret annars, och när vi körde i land i danmark var solen ett minne blott, det var riktigt mörkt. Efterhand som vi körde norrut blev det mörkare och mörkare och ganska snabbt var det nattsvart, och därmed kom kylan, något man inte var direkt van vid. Resan gick bra dock, och kring 23 eller så var vi framme i Helsingör, på väg ombord färjan. Två röda pölser med den härliga danska ketchupen och en ostsmörgås senare var vi framme i Helsingborgs hamn, och glädjen var stor. äntligen förstod iaf alla språket!
        Vi kör först till faderns och Evas hus där Evas föräldrar passar katt, när ägarna är på bilsemester i Tyskland/österrike (!), jag hämtar min sista packning och säger farväl till kära Helsingborg. Andreas kommer fram och skakar min hand med orden "jaa, tack för sällskapet då, det har varit trevligt" eller liknande. Jag blir först lite ställd och förstår inte vad han pratar om, men genast slår det mig; nu är det över. Vi är hemma och Resan är slut. Nu är det var och en hem till sitt (well, hem till mor, för min del, but still). Vi hoppar på våra stolta springare, klockan är kring 01, och för sista gången det här året startar vi en etapp ihop, fast denna gången med avsikt att avsluta den var för sig.
        Vid trafikplats Kropp tar Andreas av in på E6 mot göteborg, för att anlända i varberg, och jag fortsätter norrut på E4 mot örkelljunga, där mor väntar. Det är kallt, riktigt kallt, den sista biten, men vetskapen att man snart får krypa ner i ett bekant hus är riktigt riktigt lockande, och gör det hela lättare. Till slut, runt 02 på natten, tar min del av Resan absolut stopp och jag bär in hela packningen till mor, pratar en stund och somnar raskt.

Epilog