Dag 5 - Tors 31:e Jul

Upp vid 08. Väldigt varmt är det, men iaf jag har sovit gott. (För de som inte känner mig så sover jag enormt bra när det är väldigt varmt. Upp mot 25-30 grader är inga problem) Lite konfunderade går vi ner till receptionen och frågar var fan frukosten som ingår skall förtäras. Med tanke på att hotellet består av en trasig hiss, en reception, trappor och rum, så undrar man ju. Ute på trottoaren, visar det sig, finns det bord. En äldre fransyska kommer ut med en helt ok frukost i solen under parasoll, som förtärs med glädje av undertecknad och Andreas.
        Oljelampan lyser fortfarande, konstaterar jag efter en snabb koll. Bummer. Efter frukost ringer jag till MC-Varuhuset som servade hojen nåra veckor innan avresa och får prata med en mekaniker där. Innan jag hunnit blinka så säger han: "Ok så du har olja i den alltså? Då är det säkert bara givaren, det är en nivåmätare där ju.." Mitt hjärta tar ett rejält glädjeskutt när jag får nyheten jag längtat efter att få höra och ringer igen till släkt och vänner och jublar lite. Snackar med AVA MC (garanti kvar där) och berättar om läget, och att jag avser att fortsätta köra, men hålla koll på oljan ordentligt. AVA är jobbiga ändå och vill att jag kollar med en verkstad på plats. "Eh jag är i Nice. Jag kan inte franska." Nåja, vi kommer överens om att jag ska kolla. Det visar sig att Nice har två aukt. Yama-verkstäder och den ena ligger ett stenkast bort. Efter mycket förklarande för en äldre fransk herre som kan kanske två ord på engelska (get with the program already, lär er engelska!!) konstaterar han att jag har olja i motorn och säger typ; "you have oil. you go." No charge, och glad i hågen lämnar jag verkstan och vi beger oss iväg.
        Mot Juan les Pines den här gången, nära Antibes. På vägen dit slocknar lampjäveln! Jag vet ju vid det här laget att den är bullshit, men det känns ändå bättre av nån anledning. Sen går den på och av med jämna mellanrum, och det är alltid lika jobbigt/lättnande när den tänds/slocknar. Oh well. Vi stannar och tankar på ett ställe, köper en lite mer lokal karta och vars en cola. När Andreas ska hoppa upp igen lyckas han sätta sitt bara ben mot mitt avgasrör - ILLA! Jag vet inte hur det är på symaskinshojar, men jag vet att på min hoj blir blåset VARMT. Det gör tydligen ganska ont och jag vill minnas att jag såg en Pharmacy - skylt alldeles i närheten. Mackföreståndaren bekräftar, det är alldeles runt hörnet. Andreas försvinner dit en stund när jag vaktar hojarna och får med sig en salva.
        Vi åker vidare mot Juan Les Pines och hittar Hotel Savoy, som vi såg på nätet under vår korta session igår morse. Savoy... låter ganska fräscht va? Well, ska inte klaga på rummet vi fick, men särskilt flott var det inte. Vi får vårt rum iaf. Det blir lite byte av rum, men det kan vi leva med. Det är MITT i smeten och ganska billigt, så. Upp på hojarna igen och tillbaka till Nice. Vi intar en VäLDIGT efterlängtad baguette som lunch (fan nu börjar det vattnas i munnen igen). Vi gör stan en stund, passerar en hög varuhus utan att handla något, bara tittar på folk och jajamen... nog hittar jag ett hak som serverar Strongbow :) Andreas köper en Guiness på flaska som gick på typ 80 spän eller nåt. Sanslöst. Kvällen spenderas först med Andreas' brända fot som han strök med salva, sen gick vi ut på stan igen, letade länge och väl efter restauranger innan vi hittade ett trevligt Vietnamesiskt ställe som serverade jäkligt god mat, och en glass till efterrätt som var bland det godaste jag nånsin ätit! Runt midnatt eller så knallat vi upp för trapporna i hotellet igen och lägger oss, helt nöjda med dagen.

Dag 6