Dag 6 - Fre 1:a Aug

Upp och käka frukost ute på trottoaren i solen igen - skönt. Packa väskorna och off we go mot Juan les Pins och Hotel Savoy. På vägen kör vi rakt in i en fet kö, totalt omotiverad IMO. Det var såklart varmt som attan och sprinklersystemen i den beväxta refugen i mitten av vägen erbjöd härlig svalka :) Efter lite filsurfning och några kilometer fram kom stötte vi till slut på problemet; en jävla vattenlägga mitt i en av de största vägarna i Nice! Jävla U-land!
        Vi närmar oss Juan les Pins och när vi väl kör av motorvägen så hamnar vi, vår vana trogen, helt vilse. Efter mycket om och men och kartläsning (dålig skyltning som vanligt) hamnar vi till slut rätt. Juste rum med AC! Vi kliver i badkläderna och spatserar mot stranden, typ 200 meter bort. Alla strandbitar är avstyckade och inhängnade, så man måste såklart betala för sig. Men se vi har en liten lapp från Hotel Savoy där det står att vi är deras gäster! Så det så. Det visade sig att det bara sänkte priset från 16 till 13 euro. Per person. Argh. Fy fan vad dyrt. Oh well.. vi var ju på semester :)         Kring 18.30 får vi nog av sol och bad (medelhavet är sköööönt :) och beger oss upp på rummet. Väl inne i dunklet konstaterar vi att damn!, vi är allt lite solbrända :) No pain though. Lite slappande på rummet, en dusch, och sen drar vi ut på en restaurang och får i oss en juste måltid med inte särskilt gott vin dock. Lite påverkad av doften inmundigar jag en cré efter maten från stället intill restaurangen, och flickan som serverar mig den frågar lite försynt om det inte var så mycket mat man fick på restaurangen. Lustigt, ju "finare" ställe, desto mindre portioner och högre priser. Oh well. Vi vad ju på semester.
        Efter måltiden knallar vi runt lite i Juan l. P. och hittar till slut en bar som verkar lämplig. Efter att ha blivit bjuden på en massa sprit i Varberg helgen innan bestämmer jag mig för att bjuda tillbaka. Jag beställer vid ett tillfälle en drink som ser lagom jobbig ut. Jag gillar ju gin, och tycker det här ser, om än ganska jobbigt, så ganska intressant ut; Gin, Campari, Martini Rosso och Martini Dry. I ett glas. Enbart. FY för in i helvete vad vidrigt. När jag smuttat i mig en tredjedel kanske tittar bartendern på mig och frågar på fransk engelska; "you no like?". Jag flinar lite och säger "no, you know what it is?" Han minns vad han serverat mig tydligen för han brister ut i ett flin och säger "yes.. me not like.". Resolut tar han glaset ifrån mig och jag beställer något annat. Kanske för att han glömde ta betalt för den? Jag vet inte. Jag fick något annat iaf (som jag pröjsade för).
        När vi kommit i gasen lite båda två tycker Andreas att vi ska beställa Fernet.. Iiih. Mina eftarenheter från helgen innan i Varberg är INTE goda vad gäller Fernet. Jag går med på att sympatidricka en med Andreas dock, men poängterar noggrant för bartendern att jag vill ha en 4:a, genom att hålla upp 4 fingrar. Vi försvinner bort i ett samtal samtidigt som bartendern häller upp. Nästa gång vi tittar upp är han på väg mot oss med 4 STYCKEN Fernet i konjakglasliknande glas (skumt det lät), som var allt annat än 4:or. Huuuu. Vi fick honom att ta tillbaka två av dem iaf (thank god, jag hade inte överlevt om jag varit tvunge att dricka två). Efter att klockan passerat midnatt begav vi oss mot ett diskotek eller liknande, och ställde oss i kön för att komma in. Allt var härligt, fyllan var lite förbi MVG och det mesta gungade :)
        Efter en stunds köande hör jag en svensk röst bak från kön och brister ut något på ren skånska och får omedelbar reaktion från en sockersöt flicka och en ung kille. Efter lite småprat konstaterar vi att hon är 16 år gammal och det var väl INTE vad jag hade gissat på. Jag skyller på den överdrivna mängden intagen sprit, ok? :) Till slut blir vi insläppta (gud vet varför jag alltid blir insläppt på ställen när jag är så full att jag inte vet vad som är upp och ner, men jag finner förmågan ganska nyttig när man ändå ska gå ut!) Gubben vid insläppet/inträdet tittar på mina fötter och säger att man absolut inte får ha sandaler på sig när man går på såna här ställen, på nån slags engelska. Jag ler och nickar lite i min dimma och vips så är jag inne. Och vad som såg jäkligt snyggt, stiligt och dyrt ut på utsidan såg ut som.. well.. Crazy Horse, fast mycket värre (!), på insidan. Sunkigt och svartmålat, men oj vad mycket folk. Vi spenderar nån timme eller två i baren och på dansgolvet, sen konstaterar vi att vi är helt jäkla dödströtta båda två (och inte så lite fulla), och drar tillbaka till hotellet. Efter något fyllesamtal (02.30) somnar vi hårt båda två.

Dag 7